Martin Jansson, utredare på Socialstyrelsen, kommer att stödja projektledarna i den del av uppdraget som handlar om regional och nationell samverkan kring kompetensförsörjningsfrågor.
Vem är du och vad har du arbetat med tidigare?
Jag har arbetat i olika roller på Socialstyrelsen i ca tio år. Det har handlat om uppdrag om exempelvis robotkirurgins utbredning och omfattning, landstingens arbete med sjukskrivningsprocessen, utvecklingen av vården för personer med kroniska sjukdomar och nu senast om landstingens och regionernas förmåga att uppnå utvecklingskraft för att kunna ställa om mot en mer tillgänglig och patientcentrerad vård. Innan jag började vid Socialstyrelsen arbetade jag under en tid vid Livsmedelsverket och Stockholms läns landsting. Jag har dessutom jobbat som gymnasielärare i samhällskunskap och historia. Jag har min studiebakgrund i samhällsvetenskap med sociologi som huvudämne.
Vilken blir din roll i projektgruppen som arbetar med regeringsuppdraget och hur kommer du att ta dig an arbetet?
Jag kommer i huvudsak att stödja projektledarna i den del av uppdraget som handlar om regional och nationell samverkan kring kompetensförsörjningsfrågor. Vi kommer under hösten att göra platsbesök i samtliga sex sjukvårdsregioner för dialogmöten med hälso- och sjukvårdens huvudmän och lärosätena. Vi laborerar även med hur vi ska inkludera kommunerna, som är en viktig aktör, i denna del av arbetet. Dialogmötena kommer att spela en viktig roll och ha påverkan på hur vi arbetar vidare med att få en nationell plattform för långsiktig och hållbar kompetensförsörjning på plats. Vi håller som bäst på att planera upplägg och genomförande av dessa möten. En utgångspunkt är att vi behöver fördjupa kunskapen om förutsättningarna för olika aktörer att samverka och undersöka vilka möjliga former för detta som kan bli framgångsrika inom befintliga strukturer. En annan central utgångspunkt för arbetet är naturligtvis att öka angelägenhetsgraden kring frågan om samverkan hos de aktörer som har ett gemensamt uppdrag och ansvar för att säkerställa en långsiktig och hållbar kompetensförsörjning.
Vilka utmaningar respektive möjligheter ser du med regeringsuppdraget?
Den stora möjligheten i uppdraget tror jag till stor del ligger i den växande insikten hos allt fler aktörer om betydelsen och vikten av en väl fungerande samverkan – att strukturerad samverkan kan stödja den egna organisationens utveckling. Den stora utmaningen ligger i att det generellt sett tycks vara svårt att få till stånd samverkan över huvudmanna- och sektorsgränser även inom andra frågeområden. Det är många bollar som ska hållas i luften samtidigt. Exempelvis har kommuner att hantera frågor om utbildning, socialtjänst och kommunal hälso- och sjukvård samtidigt. Här behöver man ha både en ödmjukhet och förståelse för hur komplext det är att hantera dessa frågor som dessutom inte sällan överlappar varandra inom den egna organisationen och i mötet med andra huvudmän. Samtidigt pågår det väldigt mycket aktiviteter i landet som vi kommer att kunna lära oss mycket av och som kan generera kunskap som i sin tur kan återföras till aktörer inom hälso- och sjukvård och högre utbildning. I det avseendet kan man i viss utsträckning säga att det här uppdraget stimulerar och uppmuntrar till gemensamt lärande över huvudmanna- och sektorsgränser.
